Stengods är
högbränd keramik (ca 1280 grader) där massans korn har sintrat, smält samman
och bildat en hårdare, grå skärv som inte suger åt sig vatten. Med avancerad
glasyrbehandling användes stengodset främst som konstnärligt material, under
1900-talet, men även till serviser och bruksgods.
Med sitt ursprung i det gamla
Kina före vår tidräknings början är stengodset för många det mest ädla av de
keramiska materialen. När det formade godset har torkat blir det så hårt att man
både kan dekorera och glasera det utan föregående skröjbränning. Man kallar
detta förfarande för engångsbränning. Om man vänder på en stengodstallrik kan
man konstatera att fotringen inte är glaserad. Det behöver den inte vara då
skärven är så tät och hård att den inte suger upp någon fukt. Prova genom att
slicka på den eller doppa den i vatten.