Lera och eld

Färdig massa samlas i massalagerkällaren

Vi befinner oss mitt i lerornas historia. De ligger under sjöarnas bottnar, under slättens åkrar, under våra gator och hus. Lerorna bildades under årmiljoner när regn och erosion nötte ner berggrunden i mekanisk och kemisk vittring. Lerslammet sköljdes, maldes, knådades av inlandsisar och sedimenterades på urtidshavens bottnar. Det är ur dessa lerlager som keramiken föds.

Keramik uppstod djupt ner i historien när människans händer började göra föremål av lera. Med några få rörelser med fingrarna kunde en lerklump bli en primitiv behållare. Skålen är det första keramiska redskapet, en förbättring av handflatans skål och i grunden samma föremål som vi använder dagligen.

Stenåldersmänniskan tummade upp kärl som soltorkades och användes för vatten och föda. I kontakten med matlagningselden uppstod keramiken som vi känner den idag: en produkt av lera och eld. I Sverige gjordes stenålderskeramik som är förunderligt modern: funktionell, dekorerad, formsäker – vackrare vardagsvara för 4000 år sedan.

Keramik är bränd lera som inte kan lösas i vatten. Den kan vara allting från en kaffekopp till en tegelsten. Keramik är praktpjäser, blomkrukor, 58-delars serviser och industrikeramik med en hårdhet nära diamantens. Keramik är frukosttallriken och toalettstolen, den skapas i kvällskursernas hobbyrum, finns i vitrinskåpen och ombord på rymdskepp. Keramik används i lagren till motorer, i bostadsgolv och skottsäkra västar, inom elektronik och i kärnkraftverk, den finns i proteser, på museer och i antikhandeln.