Stengods

Stengodsminiatyrer av Gunnar Nylund

Stengods är högbränd keramik (ca 1280 grader) där massans korn har sintrat, smält samman och bildat en hårdare, grå skärv som inte suger åt sig vatten. Med avancerad glasyrbehandling användes stengodset främst som konstnärligt material, under 1900-talet, men även till serviser och bruksgods.

Med sitt ursprung i det gamla Kina före vår tidräknings början är stengodset för många det mest ädla av de keramiska materialen. När det formade godset har torkat blir det så hårt att man både kan dekorera och glasera det utan föregående skröjbränning. Man kallar detta förfarande för engångsbränning. Om man vänder på en stengodstallrik kan man konstatera att fotringen inte är glaserad. Det behöver den inte vara då skärven är så tät och hård att den inte suger upp någon fukt. Prova genom att slicka på den eller doppa den i vatten.