Lergods

Tallrikar i fajans, 1770-talet

Lergods är lågbränt (ca 1000 grader). Det är billigt, poröst och suger åt sig vatten, men har en varm, opretentiös “krukmakarkänsla” i godset. Den låga bränningen medger rika glasyrfärger. Lergods tillverkas av sekundärleror som har flyttats långt från moderberget och förorenats av jordar och mineraler. Upsala-Ekeby var specialiserade på lergodsartiklar.

Lergods överdraget av tennglasyr kallas fajans, ett sätt att efterlikna det äkta porslinet innan man kunde tillverka det. “Porslinets fattiga frände” var ett skört och opraktiskt bruksmaterial, men blev på 1700-talets Rörstrand en egen konstart med utsökt blåmåleri på gräddiga glasyrytor.