Benporslin

Gräddsnipa ur serien Empire, ca 1900

Benporslin har en seghet och vit lyster som är alldeles speciell. (Bränntemperatur ca 1250 grader) Här ingår 40-50 % benaska av brända djurben, en engelsk snilleblixt patenterad 1748. Slagtåligheten är hög, därför användes benporslin ofta till restaurangserviser.

På Rörstrand tillverkade man benporslin som ett lyxmaterial från 1857 till 1926, då stockholmsfabriken stängdes. Benporslinet var annars Gustavsbergs specialitet och stolthet. Benporslinet utvecklades av Josiah Spode och kom efter hand att dominera porslinstillverkningen i England. England har varit ett föregångsland när det gäller utveckling av keramiska produkter. Man har haft god tillgång på olika råmaterial och stor nyfikenhet på hur man kombinerar dem för att nå förbättrade resultat.

Benporslin har en extremt hög genomskinlighet som man kan prova genom att hålla ett föremål mot en lampa.