1950.
Marianne Westman erbjuds anställning på Rörstrand, något som hon till en början
motvilligt tackar ja till. Tidigt börjar hon skissa på den servis som kom att
bli hennes största framgång, Mon Amie. Hon arbetade under stor frihet på
Rörstrand och kom att introducera fler storsäljare i servisväg, såsom Picknick,
Frisco, Pomona och My Garden. Hennes produktion lär ha stått för 45 % av hela
företagets omsättning. 1971 var sagan slut då Marianne, tillsammans med 260
anställda, sades upp.
1952-53.
En ny fältspatsfabrik byggs. 50-talet brukar räknas som Rörstrands allra
främsta årtionde. Nu var man på topp. 1500 anställda fanns vid fabriken vilket
innebar att var tionde Lidköpingsbo arbetade på Rörstrand. Konstnärsstaben
växte och växte och man gjorde om sin stämpel för att möta en allt större internationell
publik. Tidigare hade man stämplat godset Rörstrand, Sverige men nu blev det
istället Rörstrand, Sweden.
1954-58.
Rörstrand får besök av en av Arabias stora konstnärer, Birger Kaipiainen. Han
skapar mest fantasifulla konstföremål med österländskt/ryskt inspirerad dekor.
Tiden på Rörstrand lär ha varit de bästa åren i hans liv.
1959.
Formgivaren Inger Persson anländer till Rörstrand. Hon hittades av Fredrik
Wehtje på Konstfack och kom att formge såväl bruks- som konstgods. Hon fick
stora framgångar med sin tekanna, POP, i glada färger. Inger Persson var en av
många konstnärer som avskedades alldeles i början av 1970-talet men hon kom
tillbaka och fick återigen erbjudande om en tjänst vid fabriken. Hennes andra
sejour vid Rörstrand varade mellan åren 1981-1996.